From hobo to hipster!

Idag var då dagen för den fruktade duggan. Vad jag har våndats under veckan de gånger jag varit svag och inte pluggat då jag borde ha gjort så. Det kändes dock helt okej när jag åkte in mot institutet i morse med mina nyskapade flashcards skapade för uppgiften (i förberedande syfte, inget fusk här inte!). När jag fick höra hur grupperna innan haft det släppte nog all nervositet. Hela grejen var egentligen väldigt avslappnad, och de kunskapskrav jag satt på mig själv i det här fallet var nog några steg högre än dugga-nivån. Tog mig smidigt igenom min dugga. Några faktamissar dock, men istället för ett U fick jag kunskap, vilket är precis som det borde vara! Hela utbildningen känns på det här viset egentligen. Ingen vill sätta en på plats eller sätta krokben för en, utan allt är till för lärdoms skull. Som det borde vara! På ett sätt är jag glad att duggan blev så pass hypad, för då pressade jag mig lite mer än vad jag hade gjort annars och har antagligen lärt mig en del extra på köpet.

Då vi bara var fyra personer i vår dugga-grupp blev det tidig hemgång. Eller hem förresten, jag tog mig till Kungsholmen för att testa ny frisör. Tydligen är det dit Adam Tensta brukar gå för att styla skägget och klippa sig, men det visste jag inte då jag gick dit. Jag visste bara att de både tog skägg och hår till ett vettigt pris. En mörk, engelsktalande man jobbade för tillfället  ensam i detta lilla hål i väggen, som nästan kändes som ur nån film. Mer genuint och oplastigt än jag sett på någon frisersalong på år, om någonsin. Det tog ett tag innan jag fick sätta mig men sen gick det på räls. Och resultatet? Gå tillbaka till inläggets titel och läs den igen så får ni en ganska bra bild om vad som skedde där inne, jag är nöjd, även om jag känner mig lite snedpresenterad. Eller? Kanske är jag en hipster…? Sen blev det hur som helst sushi på K25 med MLI innan hemgång. Så förbannat gott! Rekommenderas varmt!

I morgon är det JTF-utbildning ute i Älvsjö. Det svider att missa en hel dags föreläsningar, men om jag vill jobba extra så är detta ett nödvändigt ont. Nu är det dags att “kanbanna” resten av veckan och sen är det dusch och hopp i säng som gäller.

Tjoflöjt!

Advertisements

Det gör jag så hjärna!

På måndag är det dags för dugga (muntligt förhör i form av att hålla ett “föredrag” i miniformat). Tills i torsdags kväll kändes det helt hopplöst då jag knappt har haft energi att plugga nånting alls utanför skolan. Jag tog “ledigt” i torsdags i hopp om att kunna kickstarta plugget om jag bara fick mig lite ensamtid, men det gick sådär. Först klockan tio på kvällen, efter att lillen kommit i säng, fick hjärnan nog med fokus för att kunna göra nånting vettigt. Ritade lite från minnet på kylen med whiteboardpenna och då kändes det lite bättre.

Gårdagen började vi att i liten grupp gå igenom instuderingsfrågor om hjärnan, och efter lunch var det dags för de “infumösa” humanpreparaten av hjärna. Jag kan nu utan att ljuga säga att jag hållit en riktig mänsklig hjärna i mina två händer. Det blev mycket petande, pekande, letande och diskuterande om diverse hjärndelar och funktioner. Kanske var det all info, kanske var det att ha spenderat eftermiddagen med att sniffa formalin (jag håller mig till det namnet tills jag blir rättad) men när jag väl kom därifrån var jag helt slut i skallen. Väl hemma väntade en liten knodd och en barnvakt på mig och kvällen spenderades med att köra slut på den lille och sedan spela brädspel med Andreas. Precis vad min hjärna behövde efter att ha spenderat dagen med andra hjärnor i inte riktigt lika god vigör som den själv. Det tog lång tid innan jag släpade mig i säng igår, Jag tror att jag var lite nervös över vad för drömmar jag skulle ha under natten, men det visade sig vara grundlös oro då jag sov rätt bra, trots att Malte väckte mig fyra gånger…

Idag tog jag och den lille oss till badhuset. Mycket trevligt, och jag hoppas vi fortsätter med det när han blir äldre. Det är en av de saker jag minns allra varmast med min egen barndom, att åka till badhuset i Leksand. Träffade gammal bekant som jag inte sett på år och dar. Tack vare facebook, instagram och allt sånt blev det ingen större grej när vi visad upp våra respektive ungar. Dom fanns inte förra gången vi sågs in person.

Om åtta timmar landar ett plan från New York med en mycket värdefull last. jag borde gå och lägga mig, men jag ska bara ______  först…

Tjoflöjt!

Jag ska bara…

Dagen efter min födelsedag minns jag att jag lovade mig själv att börja skriva grattis till alla som fyller år på facebook eftersom det ju faktiskt är en gnutta trevligare att få något sånt istället för ingenting när man har födelsedag. Hur länge tror ni att det höll? Jag skulle gissa på två veckor, och då har jag säkert glömt flera gånger. Inte så imponerande kanske… När jag idag kom på mig med att glömt gårdagens grattande dividerade jag om det var dags att hoppa upp på grattarhästen igen eller om det var dags att ta fram den proverbiala hagelbrakaren och göra processen kort. Jag kom fram till att det här med att fejjangratta utvecklats till ett måste. Ett väldigt litet och okrävande måste visserligen, men många måsten små blir till ett stort “ååååh nej”. Med risk för att låta som en självutnämnd självhjälpsguru så är det verkligen något som jag tror alla skulle må bra av, att rensa ut alla onödiga små “måsten” och spara energi och tid till det som verkligen behöver  bli gjort, och med lite tur har man tid till något som man faktiskt vill göra.

Under dagen har jag dragits med huvudvärk och illamående, sånt man får när man sover för lite bara för att man vill suga ut lite för mycket egentid om kvällarna och sitter uppe fast man borde ligga till sängs. Dessutom vaknar Malte minst två gånger per natt vilket sabbar sovschemat något. I övrigt är han dock väldigt snäll mot mig, och den långa dagisdagen verkar mest ha varit nyttigt för honom, Jag hade värre dust med rivjärnet igår, därav tre plåster lite snyggt diagonalt över krogarna.

jag tar och avslutar kvällens inlägg med en av mina favoritröster. Det har blivit lite för lite musik ibloggen än så länge känner jag. Håll till godo!

The Cranberries – When You’re Gone

Tjoflöjt!

Weekend update

  1. Ny kurs började i fredags. Föreläsaren erbjöd sig att ta det lite långsammare “För er som läste samhäll och inte natur” då de kanske inte har läst fysiologi tidigare. Hon nämnde ingenting om esteter…
  2. Provresultatet från första tentan kom in. Utan att säga för mycket så hade jag en bit prinsesstårta (en av mina största svagheter) som väntade på mig i kylen när jag kom hem.
  3. MLI har åkt med originalgänget till New York. Igår morse gick planet, idag var det ebola-larm på Arlanda…
  4. Apropå det, gissa var de tar alla misstänka ebola-fall? Nästgårds från där jag och min estethjärna sitter och ska försöka lära ikapp med alla som har en “riktig” gymnasieutbildning.
  5. Samtidigt som jag ska försöka fånga in de horder av fakta som jag kommer bli översköljd med så ska jag till och med nästa helg ensam ta hand om den lille. Nämnde jag att han är i något av en trotsålder?
  6. Ryssar i skärgården. Om Sverige inom en snar framtid röstar för att bli en del av ryskt territorium… don’t believe their lies!
  7. Jag lyckades skriva en uppskattad kommentar om buttplugs på buzzfeed, och nu slutar aldrig facebooknoteringarna att komma in… 107 likes and counting
  8. Jag går på en oemotståndlig drog just nu… är inne på andra säsongen. Tror jag ska se avsnitt sju innan jag lägger mig.

Tjoflöjt!

TillbakaBlicksTorsdag Del 2.

Förra helgen var familjen uppe i Dalarna och hälsade på familjen så att säga, och på mitt gamla pojkrum hittade jag en låda med gamla brev (som e-post, fast skrivna med penna på papper och skickade i kuvert med frimärke) och fotografier från den tiden då digitalkamerorna låg i startgroparna och jag fortfarande sparade mina minnen på fysisk film. Jag säger det redan nu, om det är någon som råkar vara med på dessa bilder och helst vill slippa så säg bara till så tar jag bort er (eller pixelerar kanske?)

Vi tar det hela kronologist!


Det här är från när jag praoade på SDU på den tiden innan “nolltoleransen”… eller så kan det vara när jag spelade skinhead i min estetklass slutproduktion.

strippers

På konferens under min tid som manlig strippa… eller så kan det vara från min andra teaterklass. (jädrar vad teater jag har spelat…)

drömpolisen

Snygga snubben i rosa; det är en Drömpolis!

image_2

Jag har delat scen med Rolf Lassgård! Han skådespelade, jag stod i bakgrunden och såg hotfull ut. Väldigt lätt mot någon med Roffes kroppshydda…

image

Från min tid som en del av en dynamisk duo. Fem pluspoäng till den som kan gissa sig till mitt smeknamn!

Nu kanske det här ser ut som en skamlös drive för att tagga in folk på bloggen, men jag lovar att det inte var min intention. Det är bara en lycklig bieffekt!

Nästa torsdag kommer foton från framtiiiden!

Tjoflöjt!

Pointing to Center Field

Om jag någon gång blir proffsbloggare så får ni påminna mig om att gå tillbaka och ändra det här inlägget, då jag egentligen inte har några som helst rättigheter till det som komma skall.

Imorrn är det tenta, och så här känner jag inför den:

Calling the Shot

… vilken är en väldigt ovanlig känsla inför något som en tenta. Går det att lita på den? Blir det så här,

Promenadseger

… eller så här?:

Kalldusch

Det får morgondagen utvisa!

I andra nyheter så har kvinnan i mitt liv sen natten till idag stått ut med mina egenheter i nio år. NIO ÅR! Så säger folk att det är JAG som har tålamod…

Tjoflöjt!

Nanos Gigantum Humeris Insidentes

Det har sagts om vetenskap och kulturell evolution att vi är “dvärgar ståendes på jättars axlar”, vilket jag tycker är en väldigt träffande allegori. Det handlar om att alla mänsklighetens kulturevolutionella framsteg är kumulativa. Först väsnas vi, sen pratar vi, sen skriver vi, sen skickar vi brev, sen trycker vi böcker, sen sänder vi radio och TV och till slut skriver vi bloggar om hur det är att studera till psykolog. Själv har jag inte uppfunnit någonting av dessa ting, och vi kan vara säkra på att ingen av de senare kommunikativa uppfinningarna skulle kunna uppfinnas från scratch inom tidsramen av endast en generation*. Dagens uppfinnare, vetenskapsmän och skapare är alltså som dvärgar som ser längre än sina förfäder, men bara för att de kan stå på sina förfäders kunskap som byggts upp över tidsåldrar (jättar).

Varför kom jag att tänka på detta just idag? Kanske för att vi om två dagar har tenta inom grundläggande evolutionsteori. Uttrycket har snurrat i min hjärna under dagen, men jag var osäker på vad det egentligen betydde. Nu vet jag!
“Nu vet jag”, en annan känsla som återkommit under dagen. Det här med grupp-plugg is the shit! En liten del av mig känner som att jag fuskar som tar till vara mina klasskamraters dyrbart förskansade kunskap på samma sätt som en vampyr tar till vara en ung jungfrus röda blodkroppar, men sen tänker jag att mer kunskap aldrig är dåligt, och att delad kunskap faktiskt är dubbel kunskap. Då känns det bättre

Jag har än inte vett att vara nervös inför tentan. Två veckor är alldeles för kort tid för att riktigt fatta situationens allvar tror jag. Jag åter kommer med paniken imorgon kväll!

Tjoflöjt!

*Inte heller äppelpaj kan vi göra från scratch utan att först skapa universum, (enligt Carl Sagan) och det tar ju lite längre tid än en generation…