Don’t get cocky!

I fredags fick klassen resultat från förra tentan, den jag var säker på att skriva U på men som ändå kändes rätt bra vid skrivtillfället. Nästan hela klassen fick resultatet ska jag säga. Jag var en av de få vars resultat inte kom med av någon okänd anledning, så jag har våndats i helgen i väntan på besked. Hur det gick? Låt oss säga att jag har en stor julostkaka som väntar på mig i kylen, inköpt av min sambo efter att jag delat med mig av mitt minst sagt oväntade betyg. Borde jag verkligen alltid belöna mig med godsaker? Varför ändra ett vinnande koncept?

Imorgon är det tentadags igen och som traditionen bjuder tillbringades dagen i ett grupprum på KiB (skolbibblan) ihop med ett gäng smarta människor. Som sagt, varför ändra ett vinnande koncept? Det var där jag fick reda på testresultatet. Kom dit vid elva och packade ihop mina grejer vid sju, då min hjärna hade stelnat och vägrade släppa in någon ny information. Jag har slutat vara nervös inför tentor nu. Det har ju gått vägen hittills, även när tentan skulle ha varit svår (men inte var det), jag känt mig dåligt förberedd  och det ändå gick vägen.

Stolthet går före fall, men jag kan i alla fall fira jul som en vinnare! Om nu inte morgondagens tentas resultat dyker upp innan dess… Jag får låta bli att kolla det till efter nyår i så fall.

Tjoflöjt!

Advertisements

Why the long face?

Jag tycker alltid att det är häftigt med alla inspirerande människor som tar tag i sina liv och kämpar för att ändra sig själva till det bättre och mer hälsosamma. Dessa före/efter-människor. Det närmaste jag har kommit är väl när jag hade en ordentlig fitnessdrive för ungefär 3½-4 år sedan. Sen blev MLI gravid, och som en god partner gick jag upp ganska precis lika många kilo som min sambo, Sen dess har kilona suttit där dom sitter.

Vad kan man då göra för att bli en före/efter-människa? För min del räckte det med ett facebookevent i somras. Hela grejen gick ut på att låta bli att raka sig fram till den sista Hobbit-filmen haft premiär, som för att hedra dvärgarna och deras majestätiska ansiktsbehåring. Nu har filmen haft premiär och jag kan nu med gott samvete snagga ner till min gamla skägglängd. Men frågan är; bör jag göra det? jag gillar att ha något att dra i och pyssla med, men att se ut som en gammal rallare är ju inte så smickrande.

Jag får återkomma när jag bestämt mig. Här är i alla fall min Före/Efter-bild!

föreefter

Tjoflöjt!