Throwback Thursday (Tillbakablicks-torsdag?)

Jag har inte mycket att säga om dagen, men eftersom det ändå är torsdag och jag varken ätit pannkakor eller ärtsoppa så tänkte jag testa någonting annat som tydligen hör torsdagar till. Nostalgi! Kan man tänka sig att jag har kvar gamla bloggar/dagböcker från forna tider som jag nu tänkte dela med mig lite av? Första tanken var att jag skulle ta dagens datum, men just nionde oktober verkar vara ett glesbloggat datum för min del, så jag tar datum omkring den här tiden på året i alla fall.
De första två inläggen är från min gamla blogg som jag upprättade då jag skulle till Kanada och jobba. Vi börjar med ett litet nätt hopp på fem år , till tolfte oktober 2009:


I väntan på Godot.

 När jag var yngre, låt oss säga att jag precis börjat gymnasiet, och för första gången kom i kontakt med Samuel Becketts “I väntan på Godot” missförtod jag det där med uttalet. Istället för Godååå som det borde uttalas så tänkte jag mig att dom väntade på just godot, som i “att hålla till godo” eller “den som väntar på nåt gott väntar på godot”. Det goda livet liksom. Just nu är jag i väntans tider efter ett sista besked om det blir något jobb på Stockholmståg.

Läkarundersökningen tycker jag gick bra. Samma trevliga kvinna som testade mig för SJ-jobbet, ögon och öron var normala, blodtrycket var lite bättre än när jag testade för SJ (kanske för att jag av någon anledning inte var lika nervös den här gången) och det fruktade blodprovet var inte ens obehagligt. Allt kändes bra och både jag och älsklingen har nästan tagit för givet att det blir jobb för mig nu. Det är där som det kan gå riktigt snett. Tänk om jag har missförstått något? Tänk om dom hittar något i mina kroppsvätskor som jag inte hade en aning om att jag hade? Ett nej just nu innebär ett så hårt bakslag att jag knappt orkar tänka på det, men det ligger ändå där och gnager. Ta aldrig någonting för givet!

Jag väntar alltså på ett telefonsamtal med beskedet. Väntan på “godot” eller bakslaget. Låt oss hoppas att det inte imiterar dramat för mycket så att godot aldrig dyker upp.

Ha det fint!

“De ä bar å Apa!”


Låt oss fortsätta bakåt ett år, till nionde oktober 2008 (även det en torsdag, passande nog):

Snetänd? Snarare glöd…

Vem kunde tro att dålig mat och övertid är ett recept på dåligt humör? Som grädde på moset så gjorde jag dåligt ifrån mig på jobbet idag och löneslippen var magrare än väntat.
Inte konstigt att man blir lite sne. Hoppas att det bara är någonting tillfälligt.

Imorgon är det sista arbetsdagen denna vecka! På lördag åker jag förmodligen till Montreal och kollar på vinterkläder och annat vettigt. Söndagen blir förhoppningsvis full av ingenting. På Måndag är det thanksgiving så det blir inget jobbande då heller, och på kvällen är det en liten middag för oss skandinaver (i en ganska bred betydelse, finnar och en tyska med också). På tisdag jobbar jag INTE övertid för då får jag besök! Och inte vilket besök som helst utan min älskling blir min sambo igen efter 81 långa dagar på var sin sida Atlanten (och ett tag på var sin sida planeten). Är förväntansfull, längtansfull och nervös, allt i ett.

Har tråkigt så nu ska jag gå och lägga mig och lyssna på en ny ljudbok, då den jag laddade hem igår tog slut idag på väg till jobbet.

Ha det fint!

“Det är bättre att ha Apat och förlorat än att inte ha Apat alls.”


Är ni kvar? Om ni är det, minns ni då tiden innan facebook, då vi “hippa” och “coola” ungdomar spenderade vår it-sociala tid på ställen som Helgon, Skunk och Lunarstorm? Följande inlägg kommer från den sistnämnda sajten. Jag ger er den trettonde oktober 2001:

LAN-minnen… ”The golden age”
Har tråkigt…

Tog en sväng in på planetquake. Vet inte om det var en så bra idé. Det hade ju bara effekten att man blev så förbannat sugen på att lira lite, eller vänta, MASSOR med nätverk med det gamla gänget. Bara sitta i en dåligt ventilerad källare och vara allmänt osociala och onyttiga. Man hör det dova blåsljudet från 4-5 datorfläktar, ackompangerat av ett oändligt ”fraggande”. På någon liten fläck, inte upptagen av monitorer, musmattor eller en massa CD-skivor ligger en hög med pizzakartonger. Självklart står det ett antal halvdruckna colaflaskor lite här och var i rummet. Men det tänker man inte på särskillt ofta, eftersom man är mitt inne i en spännande omgång UT eller kanske till och med Q2.

Suck…
Det var tider det…
Det enda jag har nu som påminner om nåt sånt är den lätta huvudvärk man lätt får när man skiter i att äta för att det är mycket roligare att kuta runt i diverse labyrinter och skjuta på varandra med raketgevär.

Den är dock på väg bort. Käkade för inte så länge sen.
Så så…. tillbaka till verkligheten. Vad f*n ska jag göra med min dag?

Ha det gott folks!

Kalle =o) 


Sista inlägget blir ännu ett år bakåt i tiden, kittlande nära millennieskifte och Y2K-hysteri. Tisdagen den tredje oktober år 2000:


Varför är man så mjuk?
Varför är man så mjuk? Varför kliver man alltid åt sidan när någon vill annorlunda. Aldrig får man sin vilja igenom. Är folk verkligen så mycket viktigare än en själv?
Jag vill skrika! Jag vill svära! Jag vill sätta folk på plats! För en gångs skull skulle jag vilja få bestämma på min egen hemmaplan. Men neeeeej då. Folk vet att mjuka personer kan man köra rätt över och komma lindrigt undan med det.
Varför är det så?

Kalle =o/


Snacka om att gå ut på en high point… Det är kanske tur att man blir äldre! Häng med nästa torsdag igen, då jag tar mig an blogginlägg från Framtiiiiiden! *ooooh*
eller nåt sånt…
Tjoflöjt!
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s