Happy birthday Mr. President.

Hur var min födelsedag? Jag vaknade ensam, åkte till skolan utan frukost (trodde för en sekund att jag skulle bli sen), och stora delar av dagen tillägnades tentaplugg. Senare på kvällen upptäckte MLI och jag att en av de bra restaurangerna i området bytt ägare och numera liknar vilken sunkig kvarterskrog som helst. Helt okej plankstek iallafall, men inga klackar i taket på smaklökarna. Väl hemma igen fick jag både presenter, prinsesstårta och familjehäng, allt jag egentligen ville ha ut av det hela så det blev en lyckad födelsedag till slut.
Jag ska erkänna en sak. Jag är en “sån där” som aldrig grattar på Facebook. En del av mig tycker att det är lite opersonligt och ganska slött sätt att gratulera på, men den andra delen av mig som genomskådar den kognitiva dissonansen säger att jag inte lever som jag lär. Det ÄR trevligt att bli gratulerad femtio gånger på facebook, och att skicka iväg ett grattis vore ju ingen väldig ansträngning direkt. Så varför “envisas” jag med att inte slänga en liten binär tanke till alla födelsedagsbarn där ute? Kanske borde jag börja nu? Vet ni vad, det tar i runda slängar 60 dagar att bygga upp en ny vana, så de närmaste två månaderna ska jag gratta varenda kotte på fejjan som fyller år! Jag kan faktiskt börja med en gång, med två “offer” som fyllt år i en halvtimme redan!

Wish me luck, I’m going in!

Tjoflöjt.

Advertisements

Donde esta la biblioteca?

Jag har varit gräsänkling sen i torsdags och kommer vara så fram till på måndag. Bättre tajming kan man nog inte ha då jag då kan ha fullt fokus på att plugga till första tentan som går av stapeln nu på torsdag, Men att det BARA blir plugg är väl att ta i lite i överkant även om hjärnan aldrig riktigt släpper taget om inlärningsteorier, emotioner och ja, hjärnan.
Jag lyckas även klämma in fest (igår), spelkväll (imorrn) samt städning av allmänna toaletter vid sommarstugan… (även det imorrn).
Något annat jag har börjat med när ögonen går i kors och hippocampus agerar teflonpanna är att sträckkolla på Viaplay och speciellt komediserien Community, som jag alltid tyckt varit kul men aldrig riktigt sett mer än något avsnitt här och där. Efter sisådär åtta avsnitt insåg jag en sak. Jag är en man runt de trettio som beslutat mig för att återvända till skolbänken, precis som seriens huvudperson Jeff Winger. Min liknelse- och sammanträffandehjärna (nånstans i frontalloben skulle jag tro) slog en volt och tänkte att “Här har vi material till ett blogginlägg!”. Sen började jag leta efter fler liknelser. Listan blev inte så lång.

Hur är jag lik huvudpersonen i komediserien Community; Jeff Winger?

  1.  Vi är typ samma ålder.
  2.  Vi har båda återvänt till skolbänken.
  3.  Vi är båda agnostiker.

…och där tog det slut.
Hur är jag INTE like huvudpersonen i komediserien Community; Jeff Winger?

  1. Jag är inte en advokat som blivit av med min licens. Jag har inte blivit av med någon licens.
  2. jag har inte svårt för att binda mig. Vilket är tur eftersom jag har sambo och barn…
  3. Jag är inte en extrovert ledartyp med rapp käft och överdriven självkänsla.
  4. Jag är inte med i någon studiegrupp (än), vilket är en väldigt viktig del i serien.

Nästa vecka kanske det vore en bra idé att försöka gå med i en faktiskt studiegrupp. Jag har hört att det ska vara trevligt och bra för inlärningen eller whatnot.
Jag undrar vem som är Abed i min klass…

Tjoflöjt!

SAD

Nu ska jag inte påstå att jag lider av SAD (seasonal affective disorder), och jag har nog aldrig riktigt gjort det till den grad att man skulle kunna sätta en diagnos, men nog har jag alltid varit så där extra lågmäld och butter när grönt byts till gult och rött, sand mellan tårna byts mot våta strumpor och solbrännan slipas bort av bitande höstvindar. Eller så var det i alla fall i mina äldre tonår och ett tag in på de 20plussen (låt oss säga 23-24), inte så mycket längre.
Jag kommer aldrig att bli något stort fan, men jag har insett att det finns ganska bra saker även med denna tid på året. En liten lista:

1. En bra ursäkt till att vara inomhus utan skuldkänslor.
2. En varm kopp/termos/pappmugg med kaffe i frusna händer.
3. Att kunna sova med täcka utan att svettas som men gris (varsågoda för den mentala bilden).
4. Monstertofflor!
5. Höstpromenader är faktiskt ganska uppfriskande, speciellt om man kan följa upp dom med ett varmt bad.

Högst ovetenskapligt, men ändå en del av det som gör hösten “tolerabel”.
Att sen vissa dansat glädjedans i slutet av sommaren för att “snart är det höst!” kommer jag aldrig ha empati för. Det är högst abnormalt beteende!

Tjoflöjt!

Fack it!

Kom att tänka på alla nya människor som kommit in i mitt liv på sista tiden Hur de ursprungliga förutfattade meningarna och fördomarna sakta vittrar sönder och ersätts med något mer nyanserade bilder av individer. Dock kan man aldrig vara säker på att det man ser i det här läget är hur de människor man “studerar” upplever sig själva.
Efter seminariet idag var vi ett gäng som över en kaffe utövade lite självexponering, antagligen med mål att i framtiden bygga upp lite grupptänk i vår ingrupp och via reciprocitetsprincipen och utbytesteorin skapa ett altruistiskt klimat.
Inte långt från att dricka rödvin och prata känslor med andra ord.

Jag har tydligen lyckats projicera en bild av mig som icke asocial, svårförståelig ensamvarg som håller hårt på orden och som kräver mycket ansträngning för att lära känna. Kan ni tänka er nåt så tokigt? Vi får väl se hur det ser ut efter “smekmånaden” när allt fler personlighetsbrister skiner igenom de putsade fasaderna. Låt oss hoppas att “mere exposure effect” (översättning under konstruktion) har tagit över tills dess så av vi står ut med varandra resten av studietiden!
Jag har förresten läst socialpsykologi idag… märks det?

Efter middagen idag när jag låg på mage på golvet och ritade saker på beställning till lillen samtidigt som han använde mig som språngbräda hände nånting som jag tror var första gången.  Plötsligt smyger han väldigt nära mitt vänstra öra, säger “jag älskar dig” och lägger sig på min rygg och ger mig en STOR kram.
Det är sånt här man lever för som förälder!

IMG_2510

Tjoflöjt!

ファイト ! (Faito!)

Tips från coachen. Om du tänkt spendera en heldag någonstans, se till att de inte har en timme kvar till öppning när du kommer dit.
Den missen gjorde jag idag när jag skulle till Aspuddens bibliotek för att plugga. Då tog jag mitt pick och pack och drog till Liljeholmen för att proviantera. Jag tror jag har betingats i Pocky’s förträfflighet som pluggsnacks så jag tog en sväng på Thailaan Asian Market. Dessutom var jag av nån outgrundlig anledning sugen på den väldigt japanska smaken “red bean”.  Kan det ha att göra med att det är ganska exakt tre år sedan som jag och “Sockerbubblan” åkte till Solens Rike för att bland annat fira min 30-årsdag? Allt sånt var dock slut så jag fick nöja mig med tre paket Pocky och en sån där liten iskaffe på burk som får Red Bull att lägga sig fosterställning i ett hörn och snyfta efter mamma. Sen åkte jag tillbaka till Aspudden och satte mig på en parkbänk (och läste) tills biblioteket öppnade.

Jag tror att jag har hittat “mitt” ställe! Fullt fokus i några timmar, glömde käka lunch och det var först när mobilen och läsplattan började klaga på energibrist som jag drog hemåt och skickade in min fråga till morgondagens seminarium.
Apropå det så borde jag hoppa i säng snart. Uppgång halv sju imorgon!

Tjoflöjt!

Restaurang “Weekend”.

Tänk er en trerättersmiddag på en restaurang i norrort, en av stans bästa. Med er har ni en av era absoluta favoritpersoner. Förrättens serveras, chokladbanan… udda, men riktigt gott och lite okonventionellt busigt sådär.  Till varmrätt blir det en tekniskt avancerad variant av köttbullar med mos och rårörda lingon. Mycket gott, det kan ni absolut tänka er att beställa igen. Till efterrätt blir det värmlandstårta. Finfina grejer! Även om restaurangen nu är något högljudd så gör det ingenting. Maten och sällskapet är så pass bra att ni kan ha överseende med detta.
Sen tänker ni att ni ska avsluta måltiden med en kopp vanligt svenskt kaffe, som sig bör. Det är ju gratis och det är inte alla förunnat att kunna vara med och påverka valet av kaffebönor som det är på den här restaurangen. Ni har länge sett fram emot den här koppen kaffe. Så fort ni för koppen till munnen märker ni dock att någonting är fel. Någon har lagt BAJS i kaffet! Kyparen ursäktar sig med att det ju inte är en särskilt stor del, runt en tiondel bara (konstigt sätt att måtta kaffe på) men det spelar ingen roll. Det är bajs i kaffet!
Trots en så pass lovande start så kan nu restaurangen inte få mer än två stjärnor på Yelp.
Dessutom har jag varken hunnit eller orkat läsa menyn…

Ungefär så var min helg.

Tjoflöjt!

“Jag är inte bara tandläkare, utan även mamma…”

Någon som minns den gamla reklamen? Inte?

Jag lever också ett dubbelliv. Eller trippelliv? Jag vet inte vart gränsen går för de olika liven riktigt.
Amphioxveckan är i full swing (läs: nollningsperioden, fast snällare) och avslutas ikväll med världens sittning som säkert redan är på eftersläppet.

Själv har jag umgåtts med min son idag, som tydligen är på dagen två år och sex månader.
Vi hängde med MLI till SVT-huset och snodde lite skumbananer och sen drog vi vidare till Tekniska Museet och lekte med coola prylar. Bäst var nog gravitationstratten man slänger ner metallkulor i så dom snurrar och snurrar, samt tågbanan (brio) där lillen fastnade läääänge. Jag fick bära honom därifrån så att vi fick lunch i någorlunda mänsklig tid, och sen var det inte mycket energi kvar i den kroppen. Jag tog en runda på Game On2 med lillen i lånesulky och sen åkte vi hem. Han sov så gott som hela hemresan.

IMG_2734 IMG_2731

Myset fortsatte på kvällen med lördagsgodis, popcorn och Pettson & Findus. Värre kan man ha det. Jag är ärligt inte ett dugg avundsjuk på mina skolkamrater för tillfället. Hemmets lugna vrå har sin charm.

Vad händer annars då? Två ihjälskjutna i ett grannhus ikväll, och i morgon är det 2 kilometer loppis på gatan nedanför. Snacka om kontraster!

Tjoflöjt!