“Klara… färdiga…”

Helgen innan allt drar igång. Jag ligger i soffan ute i stugan och lyssnar på Pettson & Findus som MLI läser för Malte inne i sovrummet.
Mätt på kräftor, god whisky och trevligt sällskap. Är det det här som kallas lugnet före stormen?
Som avtoningen på filmen om tågvärden som skaffat barn och sommarstuga.
På måndag börjar uppföljaren; “Back to School”.

Tjoflöjt!

Advertisements

Ett första “första intryck”

Idag var det dags för en första smak av vad som väntar. Obligatorisk registrering. Klockan nio i Föreläsningssal Samuelsson, campus Solna.

Halva kvällen innan användes till att lösa bästa sättet att ta sig dit snabbt och enkelt. Första väckarklockan satt på kvart i sju, vaknade gjorde jag två minuter för utsatt tid. Då mitt lokalsinne är något ökänt för att inte existera (jag brukar säga att jag kan gå vilse i mina egna skor) hade jag sett till att ha god tid på mig till eventuell ofrivillig sightseeing på området. Min oro hade i detta fall varit obefogad då jag var näst först på plats, tjugo minuter över åtta.

En efter en strömmade folket in. Det är en konstig känsla att veta att så gott som alla dess anonyma och ganska intetsägande ansikten (även om man ju får funderingar och förutfattade meningar) kommer att finnas i mitt liv i minst fem år framöver. Finns här en vän? Nån som delar mina intressen och humor? Vad jag med säkerhet kan säga redan nu är att det verkar vara ett seriöst (på ett bra sätt) och målinriktat gäng. Jag hoppas det finns åtminstone en datorspelande Munchkin-entusiast med en förkärlek för ordvitsar och grym musiksmak. Det visar sig!

Hela dagen har jag gått och nynnat på denna låt (från min favoritmusikal) som egentligen inte har särskilt mycket att göra med hur det känns att börja plugga igen mer än titeln, men fast sitter den:

Avenue Q – I Wish I Could Go Back to College

Tjoflöjt!

Konsekvenstänk

I morgon är det dags för obligatorisk för-registrering, och här sitter jag och ångrar några av dagens beslut. Då vi inte hade mycket till enkel mat hemma gav jag mig ut bland folk för att skaffa lunch till mig och middag till ikväll. Efter några obetänkligheter är jag nu rädd att jag dragit på mig nåt skit som ligger och pyr i kroppen (men räkchipsen är ju såå goda). “Perfekt” timing på den! Det värsta är kanske att jag bara har mig själv att skylla. Såna här dumheter hoppas jag kunna undvika framöver. Till hjälp håller jag på att pussla ihop en veckomatsedel på rulle till hemmet. Enklare, och förhoppningsvis billigare i framtiden!

Låt oss hoppas att det mest sitter i huvudet. Ingen av oss har tid att bli sjuk nu!

Tjoflöjt!

Peppra på

Nu är inte kalendern tom längre. Nu är första kursen “Introduktion till Psykologi” inpräntad. Med föreläsningar som “Personlighet” och “Psykisk ohälsa i ett globalt perspektiv”, hur kan man bli annat än peppad?

Tror jag har hittat lite nytt örongodis också som hjälper peppet på traven.
Me And My Army – Anthem

Det kommer antagligen mer musik framöver på den här bloggen. Musik är livsviktigt!

Tjoflöjt!

Bananskalsgenvägen

Det är häftigt att börja plugga igen, och det känns bra att ta till vara den på den chans det ändå är. Ändå är himlen inte helt fri från orosmoln.

Jag har aldrig varit bra på första intryck, och nu ska jag träffa en massa nytt folk än en gång som jag kommer tillbringa en hel del av min framtid tillsammans med. Det är dock inte samma situation jag suttit i tidigare då jag känner jag mig mer bekväm i mina egna kläder nu än tidigare och har min familj att luta mig mot för moraliskt stöd.

Men så har jag funderat på om de kommer tycka att jag är gammal och dum. Det här är elever som nyss gått ut gymnasiet med  så gott som MVG rakt igenom, så stövlar jag in där med knappt medelmåttiga, över ett decennium gamla betyg, tack vare ett gott resultat på ett prov. ETT PROV som framöver dessutom revideras och ändras så jag skulle aldrig kunna skriva om det och få i närheten av lika gott resultat.

Men sen tänker jag: FUCK IT, det är klart att jag tar den här! Det här är min chans att skapa en ännu tryggare framtid för mig och min familj, och en otroligt spännande karriär! Spolingarna får kliva åt sidan. (eller så ska vi väl i och för sig jobba ihop, iallafall tills utbildningen är över, men ändå) Det där med åldern förresten. Jag var inne och kollade på antagningsstatistiken och det verkar som att vi blir några stycken i min ålder och kanske till och med äldre så det är en non-issue även det.

Som en sista fotnot vill jag råda alla som funderar över framtiden att ge högskoleprovet en chans… man vet aldrig vad det kan leda till och det skadar ju inte att testa!

 

Tjoflöjt!

Inse vidden av ett beslut

Idag rensade jag min kalender på alla inplanerade arbetspass framöver.
Det räcker inte att ansöka, eller att ens få jakande besked på antagningsbeskedet.
Det räcker inte heller att söka tjänstledigt och få det.
Inte ens CSNs besked att jag är beviljad ytterligare lån riktigt fastnar.

Men nu finns det här, svart på vitt. Eller snarare vitt på vitt. En tom kalender.
Ett och ett halvt pass kvar och sen är det tomt.
Men inte länge till.

Det är aldrig för sent att göra någonting galet!